Karoline: Skoltröttheten ledde henne rätt
Hon har jobbat som moderedaktör på OKEJ och i dagsläget jobbar hon på Aftonbladet. Före detta GUC-eleven Karoline Andersson berättar hur hon gick från att vara skoltrött till att vända det negativa till något positivt – på hennes sätt.
I augusti år 2003 började Karoline Andersson sitt första år på GUCs medieprogram. Planen om framtiden var att det inte skulle finnas någon plan. Hon skulle bara gå ut första året och sen skulle hon aldrig mer gå i skolan. Hon var skoltrött från dag ett och frånvaron ökade ju längre terminen gick. Till sommaren 2004 hoppade hon av skolan och åkte till Turkiet utan minsta tanke på att komma tillbaka:
– Till slut ringde mamma och sa ”Nu har jag köpt en biljett, nu får du komma hem.” Så jag tänkte att ”Okej, men jag åker väl hem då”, berättar Karoline.
När hon kom hem från Turkiet så skickade hon in sina val om vilken linje hon ville gå andra och tredje året – foto låg högt upp och allra längst ner på listan låg journalistik. Valen skickades in för sent vilket gjorde att hon hamnade där hon fick plats – på journalistiklinjen.
– Jag hamnade där och det var min mardröm. Jag trodde journalistik var den där plugglinjen. Jag trodde att du skulle skriva flera A4 varje dag och då tänkte jag bara att det här kommer jag aldrig att klara. Men det vände någonstans när jag började.
– Det blev kul och skriva och journalistik … ja, det beror ju i och för sig på vilken typ av journalistik men du behöver ju inte ha MVG i grammatik för att kunna skriva en artikel. Journalistik handlar om att du ska ha ett eget språk och har du ett intresse för något ämne så kan du komma någonstans. Det är det som behövs. Och jag fick använda mitt språk … Så det var bara kul.
Under Karolines gymnasietid började även bloggfenomenet att sprida sig över internet. År 2005 startade hon sin egen blogg helt ovetandes om vad den fem år senare skulle hjälpt henne med. Hon har idag varit moderedaktör på OKEJ, frilansat som stylist och hon jobbar nu för Aftonbladet med att göra reportage för Klick! och Sofi’s mode, och allt det tack vare blogggen.
– Jag har ju aldrig sökt ett jobb i hela mitt liv. Hade jag inte bloggat hade jag inte fått ett jobb på Aftonbladet eller på OKEJ. Det är bloggen som har fått mig att komma dit jag är idag.
Men det var först för ungefär två år sedan som allt började att gå riktigt bra för Karoline. Hon lärde känna en tjej som hette Emma och saker började att hända.
– Hon var fotograf och jag gillade mode. Så vi började göra lite småjobb tillsammans för att det var kul. Hon ville ha lite bilder till sitt portfolio och det ville jag med. Och sen så blev hon redaktör på OKEJ och då fick jag in en fot. Det var nog där det började på riktigt.
Hon hann bli moderedaktör innan hon fick jobbet på Aftonbladet. När Karoline började på OKEJ behövde hon ha i tanke att tidningen riktad sig till 11-12-åringar, något som senare ändrade sig. När Karoline till slut jobbet på OKEJ och började på Aftonbladet i januari växte sig avståndet från 11-12-års-modet betydligt. Men hon säger att även de två jobben på Aftonbladet skiljer sig åt.
– Sofi’s mode är för en tjej som älskar mode, har koll och vill vara här uppe, säger Karoline och visar med handen ovanför huvudet. Medan Klick! är lite mer … Ja, men läsaren, hon gillar skvaller och är mer vardagstjejen som tycker om att köpa kläder men har inte riktig koll på allt.
I dagsläget, nästan sex år efter att Karoline började linjen som hon trodde skulle bli en lång evig plåga, är hon den enda från sin förra klass som jobbar med någon form av journalistik.
– Vi hade ju en klassåterträff här innan jul … Och förr var alla i min klass bara: Åh journalistik, jag ska bli journalist och sådär. Och jag bara satt på lektionerna i början och tänkte bara: Nej men herregud jag kan inte gå här, jag måste byta linje. Och sen nu när vi träffades så var det bara jag som jobbade med någon typ av media. Det var någon som pluggar till läkare, någon hade pluggat annat och någon har flyttat till Spanien. Det finns ingen som har haft en tanke på att läsa vidare.
Karoline har onekligen lyckats vrida journalistiken till något som passar henne. Hennes möjligheter att göra vad hon vill i livet har växt sig stora under kort tid men när jag frågade henne vad hon vill göra om tio år blir svaret:
– Oj, ingen aning. Nej jag vet faktiskt inte… Jag har inte planerat. Jag vet inte ens vad jag ska göra i sommar!